Som en fågel som inte gärna flyger, men när den väl flyger – då flyger den långt. Jag vet inte om det finns en sådan fågel, men om den fanns skulle den vara Örebro Syrianskas vårsäsong.
Ett lag som gick in i säsongen med stora förväntningar på sig, men under de första omgångarna lyfte det inte riktigt. Där fanns både en derbyförlust mot Rynninge och en tung hemmaförlust mot Sleipner. Visserligen fanns där även en seger mot Södertälje, men inledningen var nog varken vad spelare, tränare eller supportrar hade hoppats på.
Någonstans i Huddinge började sedan fågeln äntligen att flyga, och den slutade inte flyga förrän Sylvia kom på besök till Örnsro IP. Fem segrar på sex matcher senare var laget plötsligt uppe i bakhasorna på lagen i den absoluta toppen. Laget öste in mål, 17 mål på sex matcher var ett facit som skrämde slag på de flesta motståndarna.
Därefter bestämde sig fågeln att det var färdigfluget för den här gången. Laget avslutade vårsäsongen med fyra matcher utan seger. Lika fort som Syrianska hade närmat sig toppen en månad tidigare, lika fort föll man från toppen efter denna period. När vårsäsongen nu är avslutad ligger laget på en sjundeplats med 20 inspelade poäng. Man har lika långt uppåt i tabellen som man har neråt. Visst känns det inte riktigt rätt? Visst känns det som att det här laget har förtjänat mer?
Vad jag vet är att det finns en fågel vid namn Tornseglare. Den flyger inte heller särskilt mycket i början av sin livstid, men när den väl har börjat flyga då slutar den inte. Är det under höstsäsongen Örebro Syrianska börjar flyga likt en Tornseglare? Potentialen finns där, det har vi sett under vårsäsongen. Låt oss hoppas att laget under hösten aldrig slutar flyga och målar hela division 2 Södra Svealands himmel rödgul.